De senaste åren har präglats av flera förtroendekriser av omfattande karaktär. Aldrig tidigare har organisationers eller makthavares förtroende kapital och rykte varit så sköra. Den granskande journalistiken blir allt intensivare, medieklimatet hårdare och kunder och medarbetare ställer högre krav på transparens och korrekt agerande. Trots det sker fortfarande många misstag i krishantering. I takt med att medieklimatet brutaliserats har krishantering och medieträning blivit allt viktigare. Många företagsledare och andra personer i ledande befattningar upplever ett medieklimat som allt mer präglas av personfixering, sensationsrubriker och jakten efter de snabba klicken. I större utsträckning än tidigare fungerar journalistiken idag som både åklagare och domare. Idag krävs konkreta verktyg och förhållningssätt för att hantera mediedramaturgin och bemöta journalistens vinkel. Det krävs att man tar tillbaka kontrollen över mediesituationen, gör medvetna vägval, agerar handlingskraftigt när det behövs och äger sina bästa budskap och argument även i de tuffaste situationerna.
Absolut. Jag försöker leva som jag lär. Jag är alltid väl förberedd. Inför intervjuer tar jag alltid fram huvudbudskap och funderar igenom frågor och svar. Jag har aldrig själv granskats, men jag hjälper dagligen mina uppdragsgivare att hantera mediala granskningar och vet hur viktigt det är att arbeta strukturerat och systematiskt istället för att springa åt olika håll och agera i panik.
Bland de vanligaste misstag du kan göra är att bemöta granskningar med taggarna utåt och hamna i en destruktiv försvarsställning som försvårar och förhalar krisarbetet. Som företagsledare eller annan företrädare för en organisation tenderar man att vänta alldeles för länge med att hantera det bakomliggande problemet, vilket bidrar till att kriser eskalerar till regelrätta skandaler. Bland de vanligaste misstagen är också att underkasta sig mediedramaturgin och bli ett viljelöst offer istället för att medvetet påverka hur man framställs och ta makten över sin egen berättelse. Du tenderar att gå in i mediesituationer utan att vara förberedd. Du fastnar i de klassiska fällorna och bidrar på så sätt till en än häftigare mediedramaturgi. Efteråt inser du att medielogiken inte följer någon annan logik som du är van vid och att du med facit i hand borde ha agerat annorlunda. För transparens och öppenhet, som ju är grundläggande i all bra krishantering, har aldrig handlat om att springa medias ärenden eller lägga sig platt för journalistens spelregler.
Sociala medier har utan tvekan inneburit en revolution för mediedreven. Masseffekten skruvar snabbt upp tonläget. Polariseringen förstärks. Uthängningar ochnamnpubliceringar kan härja fritt. Det innebär en växande rättslöshet för den som drabbas. Jag ser en krishanteringens paradox: Aldrig tidigare har möjligheten för dig att berätta din story och lyfta fram dina bästa budskap och argument varit så stor som idag. Samtidigt har det aldrig varit så enkelt att få sitt förtroende raserat. På samma sätt är sociala medier förknippade med både en kraft och en förbannelse, med förmågan att både bygga upp och rasera ett varumärke. På sociala medier kan var och en, utan pressetiska regler, inleda smutskastningskampanjer mot organisationer och enskilda individer. Jag ser en växande cancelkultur – fenomenet att dra tillbaka sitt stöd för den person eller den organisation som kritiseras och öppet bojkotta varumärken. För att snabbt ringa in faran och begränsa skadan måste man ha hållbara strategier.
Jag ser fram emot den dagen. Jag kommer att ge mina allra bästa verktyg för att skapa så mycket kontroll det bara går i en okontrollerad situation. Med den här kursen vill jag ge deltagaren konkreta och handfasta råd för att skydda verksamhetens förtroendekapital och undvika att kritiska frågor utvecklas till regelrätta skandaler. Kursen bygger också i hög grad på faktiska exempel på framgångsrik krishantering och mindre framgångsrik krishantering för att lättare dra lärdomar.