Varumärkesskydd på Internet

Vilka risker  finns för ett varumärke på Internet och hur kan en varumärkesinnehavare idag skydda sig mot dessa risker? Vi går nedan igenom sökord, domännamn och länkning både ur varumärkes- och ur marknadsföringsperspektiv.

Av Thomas Lindqvist och Bojana Saletic, publicerad i Brandnews 1/15

Ett varumärke är skyddat genom marknadsföringslagen (2008:486) (”MFL”) som förbjuder användning i strid mot god marknadsföringssed, under förutsättning att varumärket är känt. God marknadsföringssed innebär att marknadsföringsåtgärder ska vara i enlighet med god affärssed och andra vedertagna normer.
Detta medför att marknadsföring som strider mot någon annan lag också strider mot god marknadsföringssed (s k lagstridighetsprincipen). Utöver det anses även marknadsföring som innehåller oriktiga påståenden eller där viktiga upplysningar förtigits vara vilseledande och strida mot god marknadsföringssed. MFL ställer även vissa krav på jämförande reklam för att undvika både snyltning på konkurrentens goda renommé och nedvärdering av detsamma.
Vidare är varje varumärkesinnehavare som har ett registerat eller inarbetat märke skyddad enligt varumärkeslagen (2010:1877) (”VML”). VML skyddar varumärkets s?k ursprungsangivelsefunktion genom att förbjuda andra att använda ett tecken som är identiskt eller förväxlingsbart med varumärket eller som kan få konsumenter att tro att det föreligger ett kommersiellt samband mellan företagen.
VML skyddar även varumärkets reklam- och investeringsfunktion genom att förbjuda andra att använda ett identiskt eller liknande kännetecken och på så sätt dra otillbörlig fördel av (s k snyltning) eller utan skälig anledning skada varumärkets särskiljningsförmåga (s k urvattning) eller dess anseende (s k nedsvärtning). Det krävs att användningen har skett i näringsverksamhet för att den ska kunna utgöra varumärkesintrång.

Sökord

En person eller företag kan använda någon annans varumärke som sökord som leder till ens egna webbplats. Detta kan göras på två olika sätt – genom metataggar och genom sponsrade annonser.
När internetanvändare gör en sökning på Google på ett visst ord, kommer användaren att få en träfflista där sökmotorn på så sätt försöker identifiera de mest relevanta sidorna vars innehåll motsvarar det sökta ordet. Sökmotorn tar fram s k organiska träffar baserat bl a på hur ofta det sökta ordet används på en webbplats, om ordet finns i sidans webbadress, om ordet används som en metatagg i sidans HTML, samt hur många andra webbplatser som länkar till denna webbplats (webbplatsens relevans).
I början av träfflistan kommer det även att finnas två eller tre annonser som skiljer sig från de organiska sökresultaten. När det gäller annonser kan var och en betala till Googles tjänst AdWords så att dennes webbplats kommer upp som annons vid sökning av ett visst ord. Detta innebär att var och en kan köpa sin konkurrents varumärke som sökord på Google och dennes webbplats kommer att visas som sponsrad annons när internetanvändare gör en sökning på varumärket. Visningsordningen bestäms av Google som beaktar hur mycket olika annonsörer betalar.

Metataggar

Som nämnts ovan är metataggar ord eller kombinationer av ord som innehavaren av en webbplats skrivit in i webbplatsens HTLM-kod. Metataggar ska, genom att beskriva innehållet i webbplatsen, hjälpa sökmotorerna att hitta relevanta träffar. Frågan är om varumärkesinnehavare kan skydda sina varumärken från att andra använder dem som metataggar till sina egna webbplatser.

• Marknadsrättslig bedömning

Frågan om metataggar utgör marknadsföring har varit uppe till bedömning både i Marknadsdomstolen och i EU-domstolen. I sitt avgörande MD 2010:30 (KO v Northmill) konstaterade Marknadsdomstolen att MFL tillämpas på alla åtgärder ägnade att främja försäljning. Då lagen inte innehåller någon begränsning vad gäller medier för marknadsföring ansågs den tillämplig på marknadsföring på Internet.
Att metataggar utgör marknadsföring bekräftades sedan även av EU-domstolen i avgörandet C 657/11 (BEST v Bert Peelaers och Visys NV). Användning av metataggar är direkt ägnat att påverka webbplatsens placering i träfflistan och har därmed direkt anknytning till näringsverksamheten och varor och tjänster som erbjuds. Metataggens funktion är att på bästa sätt beskriva webbplatsens innehåll, dvs förekomst av vissa ord på webbplatsen, så att Internetanvändare ”hamnar rätt” vid en sökning. Webbplatsens innehavare kan då bli ansvarig för marknadsföringen om det är just metataggen, och inte webbplatsens innehåll och dess relevans, som leder till att webbplatsen hamnar högst upp på träfflistan.

• Varumärkesrättslig bedömning

Användning av konkurrents kända varumärke som metatagg för sin egen webbsida kan även utgöra varumärkesintrång. Om metataggens främsta funktion är att locka trafik till webbplatsen tyder detta på varumärkesintrång. Bedömningen beror i stor utsträckning på hur själva webbplatsen är utformad. Risken för varumärkesintrång är större om det handlar om liknande varor eller tjänster. På samma sätt som gäller marknadsföring är risken för intrång större om metataggen används endast för att locka trafik (renommésnyltning) och inte för att beskriva webbplatsens innehåll.
Tyvärr finns det inte många avgöranden från svenska domstolar som behandlar metataggar i förhållande till marknadsföring och varumärkesrätt. Däremot finns det ett intressant danskt avgörande som belyser problematiken. I målet använde Coffilter sin konkurrents Melittas varumärke i sin metatagg. Efter att Melitta anmärkt mot detta ändrade Coffilter metataggen från att endast innehålla varumärket till att innehålla följande mening ”Coffee Filters fitting the range of Melitta Pyramid Coffee Filter Brewers”. Meningen innehöll fortfarande varumärket i fråga men kunde klassas som tillåten jämförande reklam.
Melitta yrkade på förbud både enligt VML och MFL. Domstolen kom fram till att användningen av endast varumärket utgjorde varumärkesintrång, medan användningen av hela meningen utgjorde jämförande reklam som i sig inte var otillbörlig.¹ Det intressanta med avgörandet är att domstolen kom fram till att användning av meningen inte kunde förbjudas trots att internetanvändare kan få reda på metataggens innehåll endast om de läser HTLM-koden.

• Slutsats

Metataggar kan angripas på både marknadsföringsrättslig och varumärkesrättslig grund. Eftersom syftet med metataggar är att beskriva innehåll av en webbplats, kan användning av annans varumärke som metatagg utgöra varumärkesintrång endast om varumärket i fråga inte nämns på själva webbsidan.
Det ovan nämnda avgörandet från Danmark är någorlunda olyckligt eftersom den som använder metataggen kan komma undan om metataggen, trots att den inte är direkt synlig för internetanvändare, utformas som tillåten jämförande reklam. Vi får hoppas att svenska domstolar inte tillämpar samma resonemang. De flesta internetanvändare känner inte till metataggens innehåll och denna tillämpning gör det ganska lätt att kringgå skyddet enligt VML och MFL.

Sponsrade annonser

Som redan nämnts kan annans varumärke användas som sökord genom sponsrade annonser. Ett bra exempel på detta är ovan beskrivna AdWords från Google. Det finns olika intressen bakom frågan om vi ska godta en sådan användning av annans varumärke på internet. Vissa företag hävdar att alla ska få välja fritt och använda ord som lockar trafik till deras webbplats.Vissa företag anser däremot att sådan fri användning kan medföra snyltning och utnyttjande av annans goodwill.
Konsumenter kan både tycka att det är bra om sökning på ett varumärke leder även till en webbplats som tillhör konkurrenten, och att det kan vara vilseledande om det inte klart och tydligt framgår vem som säljer varan. Även olika sökmotorer har haft olika inställningar i frågan – Yahoo och Microsoft har t ex uppställt krav på någon typ av koppling till sökordet medan Google ansåg att alla typer av ord ska kunna användas som betalda sökord.

• Marknadsrättslig bedömning

Marknadsdomstolen har i sitt avgörande MD 2012:15 (Elskling v Kundkraft) haft att ta ställning till om användning av annans varumärke som sökord på Internet var i strid mot MFL. På samma sätt som gällde för metataggar, ansåg Marknadsdomstolen att användning av betalda sökord utgjorde en marknadsföringsåtgärd.² I det aktuella fallet påstod kärande att marknadsföringen stred mot god marknadsföringssed eftersom den var i strid mot VML (lagstridighetsprincipen) samt att den var vilseledande då den medförde renommésnyltning.
Vid bedömningen om marknadsföringen var lagstridig tog domstolen hänsyn till om marknadsföringsåtgärden medförde skada på någon av varumärkets funktioner dvs ursprungsangivelse-, reklam- eller investeringsfunktion. Avseende renommésnyltning uttalade domstolen att det inte föreligger någon skillnad när bedömningen sker enligt MFL och VML. Domstolen kom även fram till att annonsen inte var vilseledande då kärandens webbplats kom upp både som annons och som den första organiska träffen vid sökning på kärandens varumärke.

• Varumärkesrättslig bedömning

Frågan om sponsrade annonser kan utgöra varumärkesintrång har varit uppe till bedömning i EU-domstolen i flera avgöranden. Enligt domstolen kan varumärkesinnehavaren motsätta sig att någon använder varumärket som sökord endast om användningen skadar eller riskerar att skada varumärkets funktion.³ Detta innebär att domstolen kommit fram till att det som huvudregel får anses utgöra sund och lojal konkurrens om någon använder någon annans varumärke som sökord och att en varumärkesinnehavare kan skydda sitt varumärke endast om varumärkets funktion är i fara.⁴
Den första utav dessa funktioner är ursprungsangivelsefunktionen, dvs att varumärket garanterar varans eller tjänstens kommersiella ursprung. Om något intrång har begåtts i detta hänseende kommer i stor utsträckning att bero på hur själva webbplatsen och annonsen ser ut. Till exempel om det genom imitation blir oklar för internetanvändaren vem som erbjuder varor och tjänster, eller om användaren börjar tro att det finns ekonomiska band mellan företag kan detta medföra varumärkesintrång.
Den andra funktionen är reklamfunktionen, dvs att varumärket används i reklam med syfte att informera och övertyga konsumenten. Enligt EU-domstolen skadas inte reklamfunktionen av att en konkurrent använder ett känt varumärke för en sponsrad annons så länge varumärkesinnehavarens egna webbplats kommer högst upp på listan bland de organiska träffarna.⁵
Den tredje funktionen är den s k investeringsfunktionen som tar sig uttryck genom att konsumenterna blir lojala mot varumärket eftersom innehavaren skapat sig ett gott rykte, s k goodwill. Den är väldigt lik reklamfunktionen, fast något bredare.⁶ Användning ska kunna förhindras om konkurrenten genom att använda annans varumärke som betalt sökord snyltar på varumärket dvs drar otillbörlig fördel av varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.⁷ Användningen ska även kunna förhindras när det leder till att annonsen skadar varumärkets särskiljningsförmåga genom urvattning eller varumärkets renommé genom nedsvärtning.⁸
Domstolen fann i samma avgörande att Google kan vara ansvarig pga annonsen endast om Google utövat en aktiv roll och haft kännedom om eller kontroll över information från annonsören, eller om Google inte utan dröjsmål avlägsnat uppgifterna om Google fått reda på att de är olagliga. Med andra ord, en söktjänstleverantör som förhåller sig helt neutral och endast bedriver verksamhet av rent teknisk, automatisk och passiv natur kan inte hållas ansvarig.

• Slutsatser

De två ovan angivna avgörandena är intressanta av två skäl. För det första kan vi konstatera att Marknadsomstolen grundade sitt avgörande avseende lagstridighetsprincipen på samma omständigheter som gällde i EU-domstolen avseende varumärkesintrång, dvs om användning av sökordet skadar någon av varumärkesfunktionerna. Detta innebär att MFL kan ge ett vidare skydd än VML eftersom en marknadsföringsåtgärd enligt MFL även kan förbjudas om marknadsföringen är vilseledande eller jämförande utan att uppfylla alla krav som gäller för jämförande reklam. Dock bör en bedömning göras i varje enskilt fall när man överväger hur man ska ingripa mot något som eventuellt kan utgöra intrång.

Domännamn

• Registrering av domännamn

En webbadress innehåller både ett domännamn och ett toppdomännamn. I webbadressen www.google.com utgör google domännamnet och .com toppdomännamnet. Fram till 2011 fanns det ca 20-tal generiska toppdomäner (t ex .com eller .org) och ca 250 landsbaserade toppdomäner (t ex .se och .no).
I juni 2011 beslutade Internet Corporation for Assigned Names and Numbers (ICANN) att släppa på restriktionerna och tillåta företag att ansöka om en egen toppdomän.
Idag är det således fritt för var och en att välja ut och registrera ett domännamn alternativt ett toppdomännamn. Registreringen sker hos en registrar och båda är förknippade med vissa registreringsvillkor. För registrering av ett toppdomännamn måste registraren i fråga vara ackrediterad av ICANN.
Problem kan uppkomma då någon registrerar ett domännamn med annans varumärke eller företagsnamn, s k cybersquatting, eller med ett felstavat känt varumärke eller företagsnamn, s k typosquatting. På så sätt utnyttjar den som har rätt till domännamnet kännetecknets goda rykte (renommésnyltning) för locka trafik till sin egen webbplats och på så sätt öka sina intäkter.
Problem kan även uppkomma om registreringen hindrar varumärkesinnehavaren från att registrera sitt varumärke som domännamn, eller på något annat sätt stör dess verksamhet. Ofta händer det också att ett domännamn registreras endast för att sedan skulle kunna säljas vidare.

• Rätt till domännamn

Rätt till domännamn är inte reglerad i svensk lagstiftning och domstolar kommer att basera sin bedömning på parternas avtal, om det finns ett sådant, som tolkas mot bakgrund av immaterialrättsliga principer.⁹ Det intressanta är även att en varumärkesinnehavare kan finnas ha bättre rätt till domännamn även om varumärket har registrerats efter domännamnet.¹⁰
ICANN har utgivit s k Uniform Domain Name Dispute Resolution Policy som tillämpas både av ackrediterade registrarer och av World Intellectual Property Organization (WIPO). WIPO erbjuder en internationell tvistlösningsmekanism. Enligt reglerna kan ett domännamn överföras eller avregistreras om klagande har visat att domännamnet är identiskt eller förväxlingsbart med varumärket, att svarande inte har några legitima intressen till domännamnet och att domännamnet har registrerats i ond tro.
Liknande regler gäller för domännamn under toppdomän .se och .nu där Stiftelsen för internet infrastrukturs (IIS) erbjuder en alternativ tvistlösningsmekanism. Enligt registreringsvillkor ska ett domännamn avregistreras eller överföras om det liknar eller är identiskt med ett kännetecken, det har registrerats eller använts i ond tro och innehavaren inte har någon rätt eller berättigat intresse till domännamnet.
Som nämnts ovan, för att varumärkesintrång ska föreligga krävs det bl a att användningen har skett i näringsverksamhet oftast som marknadsföring för ett vinstdrivande företag. Om en privat person driver en egen hemsida och hyr ut utrymme för annonser bör det finnas starka argument att hävda att annonsuthyrningen omfattas av näringsverksamhet och därmed kunna ingripa mot eventuella intrång.¹¹
Problem kan dock uppkomma om någon registrerar ett känt varumärke som domännamn utan att använda det och med syftet att sedan sälja domännamnet. I ett sådant fall spelar ovan beskrivna alternativa tvistlösningsförfaranden en viktig roll. De ger en möjlighet till varumärkesinnehavare att få ett domännamn avregistrerat eller överfört utan att ställa något krav på att domännamnet används i näringsverksamhet.

• Marknadsrättslig bedömning

Frågan om domännamn utgör marknadsföring har varit uppe till bedömning i EU-domstolen. I Best v Bert Peelaers och Visys NV uttalade EU-domstolen att endast registrering av ett domännamn utgjorde en administrativ handling som inte innehåller någon reklamframställning.¹²
Däremot ansåg domstolen att användning av själva dommännamnet för en webplats som domännamnsinnehavaren använde för försäljning av sina varor, på samma sätt som användning av metataggar, utgjorde marknadsföring. I det aktuella fallet användes domännamnet med konkurrentens varumärke för en webplats som var identisk med domännamnsinnehavarens vanliga webplats. Syftet var att locka kunder och förhindra konkurrenten från att registrera detta domännamn.

• Varumärkesrättslig bedömning

Frågan om förhållandet mellan varumärke och domännamn har blivit föremål för prövning i svenska domstolar. Domstolen har uttalat att ett företag använder ett känt varumärke om företaget marknadsför sina varor och tjänster under ett domännamn som innehåller varumärket i fråga.¹³ En sådan användning utgör dock inte per automatik varumärkesintrång.¹⁴
För att intrång ska anses föreligga måste hemsidan vara utformad på sådant sätt att en utav varumärkesfunktionerna skadas t ex genom att den genomsnittlige konsumenten tror att varor och tjänster kommer från innehavaren av det kända varumärket, eller att det förligger ett kommersiellt samband mellan företagen.
 

• Slutsatser

Varje företag borde tänka på att skydda sina kännetecken på internet genom att registrera domännamn redan när företaget ansöker om varumärke. På detta sätt undviker man risk för cybersquatting och liknande. Vidare bör företagen även vara observanta på när domännamnsregistreringen löper ut. Om företaget missar att förnya registreringen kan någon annan få en möjlighet att registrera domännamnet.
Om det har blivit så att någon annan har registrerat ett domännamn som på något sätt skadar eller drar nytta av företagets kännetecken, har företaget två alternativ – att vända sig till domstol eller till ett alternativ tvistlösningsorgan. Bedömning måste göras i varje enskilt fall. Omständigheter som talar för ett alternativ tvistlösningsorgan är bl a att handläggningen går mycket snabbare. Vidare är personer som anlitas av IIS som tvistelösare domare, advokater och professorer som har gedigen erfarenhet av IT-rätt och varumärkesrätt.
Nackdelen med alternativa tvistlösningsorgan är dock att de inte kan besluta om förbud vid vite och skadestånd för varumärkesintrång – i sådana fall är domstol det enda alternativet. Vidare kan en part inte få ersättning för sina ombudskostander i ett alternativt tvistlösningsförfarande. Ett beslut från ett alternativt tvistlösningsorgan hindrar dock inte att den förlorande parten vänder sig till domstol men kan dock förväntas starkt påverka eventuellt senare domstolsbedömning.¹⁵

Länkning

• Olika typer av länkning

Länkning utgör ett enkelt sätt för internetanvändaren att genom ”hänvisning”¹⁶ kunna läsa ett innehåll som finns på en annan hemsida. Länkning kan rent tekniskt ske och se ut på flera olika sätt, där den största skillnaden föreligger mellan länkar som är synliga, dvs länkar där användare behöver klicka sig vidare, och länkar som inte är synliga för användaren.
Referensläkning medför länkning där det tydligt och klart framgår att användaren hamnar på en annan webbplats.¹⁷ Djuplänkning innebär att en länk leder till en fil som befinner sig på en annan webbplats, men för användaren ser det ut som materialet är placerad på den första webbplatsen.¹⁸ En djuplänk utgör således en länk som går förbi första sidan, och den behöver inte nödvändigtvis vara klickbar.
Inlinelänkning liknar väldigt mycket djuplänkning på så sätt att en inlinelänk är automatisk dvs informationen hämtas från en annan webbplats och placeras på den första webbplatsen utan att användaren behöver klicka på länken. Inlinelänkning används ofta för bilder och videos och ett bra exempel på inlinelänkning är inbäddning vilket innebär att en fil placeras på en webbplats och därigenom ökar synlighet av innehållet.
Utöver dessa har vi även ramläkning som medför att en annan webbplats placeras inom ramarna för den först besökta webbplatsen och URL-förkortningstjänster som kraftigt förkortar URL (Uniform Resource Locator) och länkar till den sökta webbplatsen.

•  Marknadsrättslig och varumärkesrättslig bedömning

EU-domstolen har nyligen haft att ta ställning till förhållandet mellan länkning och upphovsrätt. Dock är praxis avseende länkning och varumärkesrätt ganska sparsam.
I ett intressant rättsfall har Stockholms tingsrätt haft att ta ställning till frågan om länkning och varumärkesintrång då ett svenskt företag från sin webbplats länkade till en annan webbplats som innehåller ett känt varumärke. Domstolen uttalade att det i varje enskilt fall måste göras en bedömning om varumärkesanvändning kan anses ske i Sverige. I det aktuella fallet tog domstolen fasta på att webbplatsen var på svenska och dess syfte var att ha en kommersiell effekt i Sverige. Baserat på detta beslutade att användningen skedde i Sverige.¹⁹
Domstolen fann vidare att en näringsidkare som från sin sida länkar till en annan webbplats som innehåller ett förväxlingsbart kännetecken är ansvarig för innehållet på den webbplats till vilken länkning sker. Detta gäller enligt domstolen inte endast länkfunktioner med en direkt överflyttning till webbplatsen (dvs djup- och inlinelänkning som inte är klart synliga för internetanvändaren), utan även när internetanvändaren måste klicka sig vidare till webbplatsen (dvs referenslänkning). Enligt tingsrätten är denna tolkning nödvändig eftersom en motsatt tolkning skulle innebära att det skulle bli väldigt lätt att kringgå skyddet enligt VML och MFL.²⁰

• Slutsatser

I praxis har länkning framförallt varit förknippad med upphovsrättsliga intrång. Trots detta bör bolag som vill skydda sina varumärken undersöka om någon begår intrång i deras ensamrätt genom länkning. Vissa typer av länkning kan anses innebära en högre risk. Det är framförallt djuplänkar och inlinelänkar, dvs länkar som är automatiska (icke klickbara) och leder till en ny webbplats utan att användaren blir medveten om detta. Sådan länkning kan leda till att ett varumärke förlorar sin ursprungsangivelsefunktion då det kan bli oklart från vem varor eller tjänster kommer och om det finns ett kommersiellt samband mellan företag. Länkning kan även leda till att övriga varumärkesfunktioner äventyras genom renommésnyltning, urvattning eller nedsvärtning.

Avslutande kommentarer

Även om sökord, domännamn och länkning utgör tre helt avskilda tekniska fenomen kan vi dock konstatera att den rättsliga bedömningen vad gäller ensamrätten för kännetecken är väldigt likt. Oavsett om det gäller sökord, domännamn eller länkning beaktar domstolen om användningen medför skada för någon av varumärkets funktioner. De olika domstolarnas sätt att resonera bygger i botten på grundläggande känneteckensrättsliga principer som utmejslats i nationell och internationell lagstiftning och rättspraxis. Detta är glädjande och ger viss vägledning för rättsutvecklingen framöver.
Som ovan refererats kan skadan ske genom att kännetecknets ursprung blir oklar eller genom att användningen medför renommésnyltning, urvattning eller nedsvärtning av kännetecken.
Det finns dock utrymme för att i områden med mer begränsad praxis såsom länkning eventuellt inhämta vägledning från andra områden där praxis är mer utvecklad, såsom domännamn och sökord. Som det alltid gäller vid analogier måste man vara försiktig och alltid ha i åtanke skillnaderna mellan de olika tekniska fenomenen.
Det finns en hel del förebyggande åtgärder som företag kan företa för att undvika att någon utnyttjar annans varumärke. Detta gäller framförallt domännamn. Om det egna kännetecknet trots detta skulle bli föremål för otillåten användning finns det flera olika alternativ. Tyvärr kan i dagsläget talan enligt MFL och VML inte väckas vid samma domstol. Talan enligt MFL ska väckas i Marknadsdomstolen medan talan enligt VML ska väckas i vanlig domstol. Ett generellt konstaterande är dock att MFL ger ett vidare skydd än VML eftersom MFL genom lagstridighetsprincipen täcker alla fall där användning strider mot VML.
En bedömning måste dock göras i varje enskilt fall där olika processuella aspekter såsom handläggningstider, kostnader, sanktionsmöjligheter m?m ska tas i beaktande. Sist men inte minst ska man inte bortse från möjligheten till alternativ tvistelösning som i fråga om domännamnstvister kan erbjuda en billigare, snabbare och mer praktiskt orienterad lösning. Det är vår erfarenhet vid handläggning av domännamnstvister att ett alternativt förfarande kan te sig både snabbt och effektivt.

FOTNOTER

1   Hillerød Fogderet, mål FS 2434/97 Melitta SystemSwervic ./. Coffilter International.
2   MD 2012:15 p 85.
3   Se C-236/08 – 238/08 (Google) p 75-76.
4   C-323/09 (Interflora) p 91.
5   C-236/08 – 238/08 (Google) p 91-98.
6   C-323/09 (Interflora) p 60-61.
7   C-323/09 (Interflora) p 62.
8   C-323/09 (Interflora) p 63.
9   Hovrätten för Västra Sverige, T 4304-12 (Folkia v Faidon Design).
10   Hovrätten för Västra Sverige, T 4304-12.
11   Analogtillämpning av RÅ 2005 ref 37 där ett fackförbund ansågs skattskyldig  för inkomst för försäljning av annonsplatser i en medlemstidning
12   C 657/11 p 44 (BEST v Bert Peelaers och Visys NV).
13   Stenungsunds tingsrätt T 202-00 (volvo-tuning.com).
14   Hovrätten för Västra Sverige, T 4304-12.
15   Hovrätten för Västra Sverige T 4304-12.
16   Se Westman, Daniel, SvJT, Länkning som upphovsrättslig överföring till allmänheten, s 800.
17   Prop 2004/05:110 s 70.
18   A.a.
19   Se Stockholms tingsrätts avgörande (mål nr T 1723-01) i NJA 2004 s 624 (i-link, vite).
20   Se Stockholms tingsrätts avgörande (mål nr T 1723-01) i NJA 2004 s 624. Domstolen gjorde en analogi till NJA 2000 s 292 som behandlade frågan vad gäller länkning och upphovsrätt.

OM FÖRFATTARNA:

Thomas Lindqvist är delägare och ansvarig för IP/TMT och arbetsrättsgruppen hos advokatfirman Hammarskiöld & Co, med stor erfarenhet inom IT, immaterialrätt, arbetsrätt och marknadsrättsligt relaterade frågor.
Bojana Saletic är biträdande jurist hos advokatfirman Hammarskiöld & Co:s och medlem iadvokatfirmans IP/TMT grupp.  Hon arbetar bl a med immaterialrätt och IT-rätt.