Jag har bland annat lärt mig att jag gillar orzo (jag tror vi skulle kalla det korngryn på svenska.) En kväll i mars var butiken kusligt tom på sånt jag vanligtvis handlar. Vips åkte ett paket orzo ner i vagnen, på chans. Det är bara ett exempel på hur många av oss blev små MacGyvers, som gjorde vad vi kunde av det vi hade, för att få ihop tillvaron där i början. Pandemin skakade om mönster. Vi fick improvisera.
Så småningom anpassade vi oss. Nya mönster uppstod, som nu haft ganska lång tid på sig att stelna. Jag har köpt åtskilliga paket orzo. Vi har skaffat oss nya vanor, nya inköpsställen, nya skills (tänk på alla 65+ som börjat e-handla, eller alla som lärde sig att baka surdegsbröd och lägga upp dem på instagram), nya föremål och nya intressen.
Fritidsbåtar +25%, hundar +15%, husvagnar +10%, cyklar +30% och högre sparkvot är några exempel på datapunkter från 2020 som sätter sin prägel på konsumtionen även framåt.
Under stora delar av året har ca 30-40% av svenskarna jobbat minst halva tiden hemifrån. Med allt vad det inneburit av mysbyxor, hemmaluncher, hemmaträning, e-handel och annan digital konsumtion. Och motsvarande avbräck för mode- och skohandel, restauranger, gym och allt som människor gör på väg till och från sin arbetsplats.
Distansarbete påverkar konsumentbeteendet massivt och på många olika sätt. De som jobbar hemma har till exempel inte bara andra praktiska behov och inköpsmöjligheter, de får också en helt annan (mindre) uppsättning impulser och inspiration. Intresset för snygga kontorskläder går ner, intresset för bekväma kontorsstolar går upp. Och spontanköpen minskar radikalt, förutom hos e-handlare som gör sådana möjliga.
En naturlig fråga är såklart vad som kan tänkas bli ”the new normal” – och hur man kan tänkas ta reda på det.
Smittspridningen fortsätter vara avgörande. Tills den viker räknar jag med more of the same: fortsatt ökad digitalisering, fortsatt tufft för allt som bygger på fysisk kontakt, fortsatt fokus på förströelse och bekvämlighet hemmavid.
Vad som händer därefter är en svårare fråga. Det beror inte bara på när och hur slutgiltigt vi får bukt med smittspridningen, utan också på alla nya rutiner och investeringar – både ekonomiska och mentala – som människor gjort under den här långa perioden av anpassning. Vilka av dem kommer att fortsätta prägla hur vi spenderar tid och pengar, även när vi kan välja mer fritt?
Det är rimligt att tänka att det mesta återgår till hur det var före pandemin, eller att människor kommer att vilja ”ta igen” sånt de fått avstå. Bilden är lite mer komplex, tror jag. Våra drömmar här och nu är inte det enda som styr vårt framtida beteende.
Förutom nära och kära, vänner och kollegor..? Nyfikenhet, eftertanke, tillförsikt. Stora kliv är möjliga i förändringens tid.