12 september 2009

Åter kommunalt vatten i Paris

Vattendistributionen i Paris blir åter en kommunal angelägenhet.

La Mairie de Paris återtar kontrollen över vattendistributionen, vilken privatiserades 1984 av dåvarande borgmästaren Jacques Chirac. Distributionen har sedan dess varit uppdelad mellan företagen Veolia (högra stranden) och Suez (vänstra stranden).
La Mairie bildar ett kommunalt bolag
Det är för produktion och distribution av dricksvatten i Paris. Eau de Paris, som svarar för produktionen av dricksvatten, ägs till 70% av Paris stad och resten av privata intressen, medan distributionen är helt privat. Fr o m 2010 ska hela vattenkedjan kontrolleras av ett kommunalt bolag. Syftet är en tydligare ansvarsfördelning och förenklad distribution. Det kommunala bolaget tar över personal med kompetens inom kundtjänst t ex från Suez och Veolia.

Vatten inte ska kontrolleras av privata vinstintressen

Det anser vänstermajoriteten i Paris stad, med borgmästare Bertrand Delanoë i spetsen. I kommunal regi kan priset på vatten stabiliseras och hänsyn tas till invånare som har svårt att betala, genom att det införs ”sociala” tariffer för de sämst ställda. Ett kommunalt bolag kan också vara mer flexibelt och avstå från att stänga av vattnet för konsumenter med betalnings- svårigheter. Grenoble har nyligen kommunaliserat sin vattendistribution. I Frankrike dominerar annars vattenförsörjning i privat regi.
Synen på om vattenförsörjning ska vara privat eller offentlig varierar

  • I Nederländerna är den till 100% offentlig
  • Storbritannien till 100% privat
  • Tyskland, 33% privat/67% offentlig
  • Spanien 48% privat/52% offentlig;
  • Frankrike 72% privat/38% offentlig.

Många problem har uppstått med privata lösningar

När vatten övergår till privata aktörer är kontrakten långa eller så är allt bortsålt för alltid. Köparnas övergripande mål är att tjäna pengar. Man ökar tariffer för vatten och stänger snabbt av de som ej betalar. Därmed skapas nya problem för samhället som kostar pengar – fler utslagna t ex.
Bl a europeiska bolag har ökat förslumningen i länder i Latinamerka genom dålig service i form av obefintligt underhåll samt genom att införa betalning för allt vatten överallt, varvid sanitära problem uppstår.

Intäkter av intresse, men infrastruktur kostar pengar

Inte heller är man intresseard av kunder som ligger olägligt till. Jämför de gårdar i Sverige som ej fick tillbaka sin el efter stormen. Infrastrukturen måste underhållas. Här kan man spara genom att inget göra.