Entreprenören: Trolle Rhodin krattar själv manegen

Att ta ett mer än hundraårigt familjeföretag in i modern tid kräver både känsla för tradition och nytänkande.
Persson, Wallenberg, Ax:on Johnson. Namn på familjer som skapat verksamheter och varumärken som levt och utvecklats under generationer. Rhodin är ett annat sådant namn. Trolle Rhodin är direktör av fjärde generationen i cirkusen som, 1899, startade av hans farfars far, Carl Rhodin – mer känd under artistnamnet Brazil Jack. Cirkusen, som fick hans namn, är den äldsta i Sverige och kallar sig gärna för Nationalcirkusen.
Men cirkusgenerna går längre tillbaka än så. Brazil Jack var själv son till en turnerande illusionist (Prof. Max Alexander).

”Och på mammas sida finns cirkus tolv generationer tillbaka”, berättar Trolle Rhodin.
Hans mor, Carmen, kommer från en gammal rumänsk cirkussläkt och var anställd som lindansös i den rumänska statscirkusen.  På en cirkusfestival i Paris träffade hon Trolle Rhodin, Den Äldre, och nappade på erbjudandet att jobba en säsong på Cirkus Brazil Jack i Sverige. Och på den vägen fortsatte det.
TILL SKILLNAD FRÅN de andra tre entreprenörsfamiljerna, som nämns i början av artikeln, återfinns däremot inte familjen Rhodin på listan över Sveriges rikaste.
”Det är mycket dyrt att driva cirkus på ett seriöst sätt och vi tjänar inte mycket. Men vi klarar oss. Får vi bara bröd på bordet i morgon, så räcker det”, menar Trolle Rhodin.
Den moderna cirkusen lär ha uppstått på 1700-talet och den första, kända föreställningen ägde rum i London 1768. Men det finns rottrådar ända tillbaka till romartiden.
Fast även om det är en mycket gammal kulturform, betraktas den uppenbarligen inte som tillräckligt ”fin” kultur av myndigheterna. Medan exempelvis en ”nycirkus” som Cirkus Cirkör, får olika årliga, offentliga bidrag till ett belopp på närmare 18 miljoner kronor (2016), får Brazil Jack hanka sig fram på biljettintäkter och en del företagssamarbeten.
Skulle det då inte vara bättre att välja ett annat, mer lönsamt jobb?
Trolle Rhodin förstår inte frågan över huvud taget. För honom är cirkus en livsstil. En passion och en familjetradition att glädja folk, som han vill värna.
För att den ska kunna bevaras, måste den utvecklas och anpassas till nutiden. Det gör man bland annat genom att gå tillbaka i historien. Till klassiska cirkusnummer. Som gummikvinnan, akrobaten som inte verkar ha ett enda ben i sin kropp. Och Starke Adolf, som kan dra en bil med tänderna och bolla med timmerstockar. Båda är med i årets föreställning. Trolle Rhodin beskriver cirkusens innersta väsen som en känsla och ett tema som är ständigt återkommande. Akrobatik och atmosfär.

Däremot finns varken elefanter, lejon eller sälar. Trots det har det hänt att Brazil Jack har fått sina affischer vandaliserade av djurrättsaktivister.
”Men vi har inte haft vilda djur sedan 1990-talet. Bara tamdjur. I år är det fyra hästar. Ibland också hundar.”
DET KAN BERO lite på vilka artister som är med under en säsong. Trolle Rhodin ägnar vinterhalvåret till att resa runt i Europa för att leta talanger. Oftast måste man boka upp de bästa artisterna ett par år i förväg, så det är viktigt att driva en cirkus som är attraktiv och lockande som arbetsplats. Ett 50-tal säsongsarbetare ingår i ensemblen, mellan mars och september. De kommer i år från 11 olika länder.
”Sverige är ett bra land att jobba i och vi driver en inkluderande verksamhet. Det är en naturlig blandning av religioner, nationaliteter, sexuella läggningar och ursprung. Alla respekterar varandra. Det är nödvändigt. Man måste ge hundra procent och kunna lita på sina kolleger helt och fullt!”
Löner och sociala avgifter är förstås den största kostnaden för cirkusen. Förutom clowner, akrobater och ryttare finns ofta också lärare med på lönelistan, ifall några av artisterna har barn med sig.

Till det kommer alla tillstånd och protokoll som krävs. Inspektioner från brandförsvaret och länsstyrelsens veterinärer kostar en hel del. Ansökningsavgifter, markhyror, vatten och el likaså.
Trolle Rhodin understryker att det är livsviktigt det är att alla tillstånd finns, att allt är transparent och välskött. Länsstyrelsens protokoll från kontrollen enligt djurskyddslagen, ligger på Brazil Jacks Facebook-sida. Det är en del av varumärkesbygget i den moderna cirkusen. För han är angelägen om att utveckla en cirkus i tiden, som också kan ha framtiden för sig. Då gäller det även att finna nya intäktsmöjligheter. Entrébiljetterna kan inte öka så mycket i pris.
”När publiken kommer till oss, ska den känna att den kommer till en sagovärld. Cirkus har hela familjen som målgrupp. Det finns inte så många andra kulturyttringar, som har lika bred repertoar och kan locka hela familjen.”
Då måste det också vara ekonomiskt möjligt för hela familjer att komma.
EN RELATIVT NY ny inkomstkälla är sponsorskap och företagssamarbeten.
”Vi jobbar en del med stora livsmedelsbutiker och försäkringsbolag, som köper hela föreställningar. Då kan vi komma och sätta upp tältet på deras parkering och uppträda för medarbetare och kunder och grilla korv till besökarna.”
Trolle Rhodin tog över huvudansvaret för Cirkus Brazil Jack när han var 19 år och blev en av världens yngsta cirkusdirektörer. Hans utbildning i yrket startade tidigt.
”Jag är född på cirkusen och det började som en lek. Jag växte upp med cirkusbarnen och det var naturligt för oss att leka cirkus. Vi slog volter och gick på lina och försökte oss på allt det som artisterna gjorde på föreställningarna. Vi tränade hela dagarna. Det var dessutom ett perfekt ställe för ett barn att lära sig språk. Mina kompisar kom från alla möjliga länder och innan jag var vuxen kunde jag tala 9 språk”, berättar han.
För cirkusbarnen blev leken träning och träningen blev med tiden jobb. Hans första jobb på var ansvaret för tälten. Resning och nertagning. Det handlar om transport, logistik och säkerhet. Samt miljöansvar. När cirkusen är över och tältet har rivits, ska det inte finnas någonting kvar. Inget skräp, inga hål efter tältpinnar.

”Senare fick jag ansvar för regi, ljussättning och musik. Vi har alltid levande orkester på föreställningarna”, berättar han och påpekar att han inte vill se sig själv som ”chef”, utan föredrar att kalla sig ”ledare”.
”Vi gör det här tillsammans. Ska man leda ett företag går det inte att stå och peka och säga ’gör så här’. Det viktigaste är att man har en bra kontakt. Jag måste kunna hela verksamheten, men behöver inte kunna snickra bättre än snickaren. I det här jobbet måste tro på sig själv och vara flexibel. Det gäller att tänka positivt och ha ett gott hjärta. Men det är klart det kommer dagar då man tänker att det här går inte.  Fast egentligen är ju ingenting omöjligt!”.
Carin Fredlund